Fyra konkreta frågeställningar

Inför medverkan i ett program i Kanal 10 förberedde jag mig för ett antal olika frågor som föräldrar möter och bär på. Här är mina egna reflektioner utifrån fyra olika frågeställningar. De är inga slutgiltiga svar, men de kan vara en hjälp för det egna tankearbetet.

Carl-Henrik Karlsson

1. Många föräldrar är tveksamma till undervisningen i skolan, bland annat inom religion och sexualkunskap. Är det bäst att låta barnen vara med eller inte vara med? Vilka rättigheter har jag som förälder?
Här vill jag helt trycka på föräldrarnas rätt att välja vad barnen skall vara med på. Föräldrar behöver få råg i ryggen att välja. Personligen tror jag inte på att beskydda, utan mer på att utrusta. Om det är något olämpligt som sägs eller ges uttryck för, kan man ta vara på tillfället om samtala om det. Det är ett sätt att rusta barnen så att de kan sortera på plats i skolan. Ta vara på negativa tendenser i skolan till att samtala om det som är fel i samhället. För våra barn och ungdomar kommer alltid att mötas av felaktigheter. Frågan är om de har någon förälder som leder dem vid handen igenom farornas dal. Beskyddande kan leda fel och göra att barnen inte själva kan klara sig när de måste ta egna beslut. Men föräldrar skall veta sin rätt och välja det de tror är rätt. Det är viktigt att se sina rättigheter och att man inte är ensam. Barnen vistas i skolan, men är under vårt ansvar. De är inte uthyrda där vi har lämnat ansvaret.
Vad gäller konkreta lagliga rättigheter, så är det nu med nya skollagen mycket svårt att få befrielse från undervisningen i skolan. Troligen tillämpas det bara när det är väldigt tydligt att
eleven inte behöver undervisningen. Så här står det i skollagens 7 kapitel, paragraf 19: En elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan och sameskolan får på begäran av elevens vårdnadshavare befrias från skyldighet att delta i obligatoriska inslag i undervisningen om det finns synnerliga skäl. Ett sådant beslut får endast avse enstaka tillfällen under ett läsår.
Rektorn beslutar om befrielse. Rektorn får inte uppdra åt någon annan att fatta sådana beslut. Vill man överklaga gör man det i allmän förvaltningsdomstol. För min egen del menar jag att vi inte skall skydda barnen från felaktigheter, men rusta dem att möta dem. Men jag försvarar rätten för föräldrar att göra det de tror är det bästa för sina barn.

2. Är det rätt eller fel att låta sin dotter bli vaccinerad mot livmoderhalscancer?
Livmoderhalscancer kan kvinnor få genom ett fåtal typer av viruset HPV, som är sexuellt överförbara. För många föräldrar är det helt självklart att ta vara på denna möjlighet och det
kan därför vara svårt att stå emot trycket. Men föräldrar har rättighet att tacka nej om man anser det vara klokast. Och föräldrar behöver ha modet att våga följa det man tror är rätt. Man
är inte ensam. Personligen står jag helt för Bibelns sexualmoral. Utan tvekan, utan undantag. Men samtidigt vet vi inte vad våra döttrar råkar ut för. Det behöver inte alltid bero på dem om de får en sexuellt överförbar sjukdom. Den de gifter sig med kanske inte har levt sexuellt rent i sitt tidigare liv. Vi kan inte heller garantera oss för våldtäkt. Och även om de vet vad som är rätt och vill leva sexuellt rent, vet vi som föräldrar inte om de klarar att stå emot trycket från omgivningen. Vaccineringen väcker frågor och tankar hos oss. Vi värjer oss emot att våra döttrar skulle leva fel. Men vi lever inte i en perfekt värld och de kvinnor som följde Jesus hade inte alltid levt enligt Guds Ord. Det kan även vara så bland kristna som vill följa Bibelns ord, att föräldrar som inte för allt i världen kan tänka sig att barnen lever fel, själva har gjort snedsprång tidigare i livet. Men även här kan vaccinationen ge möjlighet till samtal för att rusta barnen. När barnen är i mogen ålder. Jag ser därför positivt på denna vaccination, men försvarar föräldrar som vill avstå.

3. Många är tveksamma eller avfärdande till evolutionsteorin. Kanske lärs den också ut i motsats till Bibelns berättelse att det är Gud som skapat världen. Skall man låta barnen ta emot den undervisningen ändå i skolan?
Jag tror det är viktigt att samtala med barnen och försöka lyssna in vad som sägs på lektionerna. Samt att prata med lärare och rektor om det verkar vara en ensidig bild som lärs ut.
Vad gäller evolutionsteorin är det onekligen så att lärare behöver förenkla. Det kan också vara så att de inte alltid vet vad forskarna säger, utan utgår från läromaterialet. Detta kan barnen behöva höra. Forskare har ofta en mer nyanserad bild än det som lärs ut i lägre stadier. Det är naturligt, men är ändå något som man kan samtala med sina barn om. Det utvecklar deras syn på kunskap och kunskapsförmedling, samt ger dem en kritisk hållning vilket är positivt och önskvärt i högre utbildningsstadier. Personligen är jag öppen för att Gud har använt evolutionen (jag följer här den mycket bibeltrogna biskop Bo Giertz) och jag tror utan tvekan på Gud och Bibelns skapelseberättelse. Det viktiga är att föräldrar är genomtänkta och vågar stå för det de tror på. Ge gärna barnen litteratur om de är intresserade. Det finns för olika åldrar. Att en förälder vill att barnen avstår från dessa lektioner kan finnas olika anledningar till. En kan vara att man själv är osäker och inte har bearbetat frågan. En annan att man är direkt avfärdande till evolutionsteorin och menar att den är skadlig. En tredje kan vara att det är en
friskola som på olika sätt ger signaler om att evolutionsteorin är ovetenskaplig eller helt orimlig. I vilket fall som helst så tror jag inte att det är ett gott alternativ att avstå från lektionerna. Barnen behöver möta andra tankegångar – MEN lära sig att hantera dem. Barn är smarta, men de behöver rustas genom att ha trygga föräldrar. Gud som skapare behöver genomsyra barnåren och även fortsättningsvis. Det kan ske på olika sätt. Men det sker hemma. Det behöver även finnas en bro av förståelse till det som lärs på skolan. Annars riskerar barnen att få två verklighetsuppfattningar som de måste välja på, vilket riskerar att de får en felaktig syn på Bibeln och kanske lämnar tron. Det tror jag inte är helt ovanligt. Vill vi verkligen ge vägledning till våra barn i denna fråga – oavsett vad vi tror – tror jag det bästa är att vi själva har reflekterat över frågan och fått en tillräckligt stabil grund. Det kan göra
att hemmet kan bli en trygg öppen reflektionsverkstad där barnet själv kan pröva alternativ. Om det inte finns utrymmet för den verkstaden i hemmet, riskerar den att byggas i skolan, i
kompisgänget eller i tidsandans rum. Det största problemet i denna fråga är kanske att många föräldrar har en oreflekterad syn i dessa frågor, som man sedan ger i arv till sina barn. Det bästa vi kan ge våra barn vad gäller denna fråga är att vi själva får en stabil genomtänkt grund, alternativt att vi ger barnen öppenheten som gåva och förmedlar att vi själva tycker frågan är svår. Även det är att leda.

4. Idag kan familjer se ut på många olika sätt. Hur skall vi som föräldrar förmedla Guds tanke med familjen?
Guds vision är kärnfamiljen, med en kvinna och en man som lever i livslång trohet till varandra och som är öppna för livets gåva. Det är Guds tanke från skapelsen, inbyggt i naturen och
bekräftat i vår moral. Men vi vet att många barn inte växer upp så. Men visionen får aldrig förändras. Den förs vidare genom att föräldrarna har de värderingarna och gör ALLT för att det
skall fungera. Livet talar mer än orden. Detta även om man är ensamstående – visionen kan ändå finnas där tydligt. Kanske lika tydligt – för då talar man om hur det gick fel, men att Guds tanke ändå är kärnfamiljen. Eller om man som ensam föräldrar har adopterat sitt barn, så kan man ändå tala om Guds ursprungstanke, men att det inte alltid blir så. Om man går igenom en skilsmässa, ger man barnen ett negativt redskap för att själva när de gift sig ta sig ur sitt äktenskap. Det kan lätt bli ett redskap som förs över från generation till generation. Men det kan brytas, genom att man håller fast vid Guds vision – oavsett hur vi levt tidigare. Allt annat är en djup sorg. Genom att erkänna det, inte bara med ord utan i våra liv, kan vi bryta linjen och undvika att föra vidare det arvet.