Demokrati byggs på rotnivå

Det finns idag en utbredd överdriven försiktighet hos föräldrar att förmedla värderingar till barn. Att barnen bara ska få redskap att själva välja låter kanske bra, men är ofta ett bristsymptom på kurage och ansvarstagande. För att barn ska kunna växa som fria självständiga individer och som medvetna medborgare bidra till ett mer demokratiskt samhälle är det av stor vikt att de av sina föräldrar i tidig ålder får tydliga rötter för livet.

Barn och unga formas alltid av någon eller något – frågan är av vad eller vilka. Det bör framförallt ske i hemmet, då föräldrar är barns rötter och fasta utgångspunkt. Föräldrar har en skyldighet att förmedla sina värderingar till sina barn från tidig ålder. Det är barnens rättighet. De ska själva få göra sina misstag, men ska inte dessutom behöva göra om sina föräldrars misstag.

”Föräldrar eller, i förekommande fall, vårdnadshavare har huvudansvaret för barnets uppfostran och utveckling. Barnets bästa ska för dem komma i främsta rummet.”, enligt Barnkonventionen, artikel 18.

Att inte vägleda är att låta andra forma. Det är att släppa sitt ansvar och lämna sitt barn för tidens vindar. Vi nyskapar inte kulturen, samhällsordningen och demokratin idag. Vi har fått ta över dessa från tidigare generationer, och förhoppningsvis bevarar vi och utvecklar dem. På liknande sätt ska vi låta våra barn få möjlighet att bygga på det som vi har tagit emot och lärt oss.

Det bästa sätt vi kan låta barnen bestämma över sina liv är att vi ger dem trygghet. Det sker genom att föräldrarna leder sitt barn efter sina värderingar. Då får barnets rötter gro och växa i föräldrarnas jord. Det får kontinuitet och hjälp att bli trygg som människa och att bli en fri tänkande varelse.

Vi är övertygade om att den kristna tron, vars värderingar ligger till grund för dagens demokratiska samhälle, är något som föräldrar ska uppmuntras att ge vidare, inte dölja eller förneka. I grunden handlar denna grundsyn om varje människas höga värde och frihet att vara den man är, om en total jämställdhet mellan könen, och om djup respekt och omsorg om människor, djur och natur. I denna generösa världsbild finns inte rum för egoism.

Kanske bör vi inte förvånas över den alienation och främlingsfientlighet som växer i Europa och Sverige, tydligt synligt i det gångna EU-valet. Kanske är detta osmakliga frukter av att vårt samhälle de senaste decennierna försökt kapa sina rötter och skapa ett egenproducerat värderingssubstitut som saknar rötter och därmed snabbt kan skifta eller omtolkas efter behov.

Om alla föräldrar i Sverige förmedlar sina värderingar, kommer vi att få en berikande mångfald av sådana. En rotlös demokrati som endast utgår från sig själv och avstår från att uppmuntra föräldrar att ge av sina värderingar till sina barn, kan lätt urholkas och bli en apparat som lever sitt eget liv. Man bekymrar sig för rotlöshetens symptom men vill inte se dess orsak. Det är tydligt för många, men få vågar säga det: Kejsaren är naken.

Carl-Henrik Karlsson, verksamhetsledare för föräldranätverket Eunike

Anders Gerdmar, docent i teologi, Uppsala Universitet

Ivar Gustafsson, docent i matematik, Chalmers

Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet

Artikeln publicerad i Kristianstadsbladet 2014-06-19